En sväng hemmavid

Efter det att jag började medicinera för högt blodtryck har jag mestadels hållit mig på hemmaplan, medicineringen har inneburit en ganska så radikal förändring vilken enbart är positiv, men jag vill ändå ”lära känna mig själv” lite grand innan jag slår på stora trumman och ger mig i väg på lite längre utflykter.

En sak jag funderat lite över är att den medicin jag äter är vätskedrivande, jag vet att många finner detta ganska jobbigt, så det är en orsak till att jag hållit mig i närområdet. Nu kan jag dock konstatera att detta inte innebär några som helst problem eller begränsningar för min del, så nu kan jag börja ta ut svängarna lite mer.

Idag blev det en promenad om något över 10 kilometer, det blev dock en del stopp utefter vägen då jag sprang på bekanta, halvbekanta och gamla kollegor utefter promenadvägen. Idag visade sig hösten från sin bästa sida, +14, sol och en ganska svag vind.

Bättre och bättre dag för dag

Bättre och bättre dag för dag var en slagdänga från skiftet mellan 20- och 30-talet som framfördes av Ernst Rolf, denna brukade min mamma gå runt och sjunga på hemma under 60-talet.

Bättre och bättre dag för dag kan även symbolisera hur det går med mitt höga blodtryck, det ligger nu konstant strax över 140 eller därunder, det känns helt underbart.

Nu har blodtrycksmedicinen verkat i något över 1 1/2 vecka, förutom att blodtrycket sjunkit har jag märkt att andra symptom som jag tidigare inte kopplat till blodtrycket försvunnit. Under de senaste 2 1/2 åren har jag haft smärre balansproblem och vid ett tillfälle för några veckor sedan ramlade jag och slog mig ganska illa med många och stora blåmärken som följd.

Under dagens promenad noterade jag balansproblemen var näst intill helt borta, kunde utan problem gå i trappor utan att krampaktigt hålla i handledare, jag kände mig säker och trygg ändå. Att vädret var skit och att jag jämt och ständigt fick fälla upp mitt paraply gjorde ingenting, det var en underbar promenad trots vädret och jag gick runt med ett stort leende, dessutom höjde jag promenadtempot från 3 – 4 kilometer / timme till mina mer normala 4 – 5 kilometer / timme.

Blodtrycket sjunker

Under de två senaste dagarna har blodtrycket sjunkit, för första gången sedan jag började mäta blodtrycket för en månad sedan, kom jag ner i ett blodtryck om under 140 såväl i går som idag. För en vecka sedan låg jag på 180 – 190 mätt under samma förutsättningar som i går och idag.

Så det går framåt, men mycket återstår, bland annat måste min höga puls sänkas.

När jag under dagen besökte Hemköp fick jag precis som förra veckan pensionärsrabatt med 5%, med tanke på de stigande matpriserna så tackar jag och tar emot, har inga problem med att framstå som gammal när jag kan dra fördel av det. Men det vore kanske roligare att behöva visa leg på Systembolaget.

Det var länge sedan sist

Det var länge sedan man tog en annan människa i hand, det naturliga blev helt plötsligt i början av mars det onaturliga, rent ut sagt det farliga, ett handslag skulle i värsta falla kunna ända ens liv.

Sedan i mars har man inte bara slutat att skaka hand, ovanan att peta sig i ansiktet runt munnen, näsan och ögonen har helt upphört, tänk vad en pandemi kan förändra. Dessutom har man slutat att krama personer som man känner relativt väl, det blev extra tydligt under ett digitalt möte i förra veckan, när en kollega var uppenbart ledsen, hon grät, men man kan tyvärr inte krama en människa som sitter och är ledsen i en annan Stockholmsförort några mil bort, även om hon hade behövt det. Ett digitalt handslag eller en digital kram är inte samma sak som den fysiska varianten.

Min förhoppning är att vi ganska snart kommer att kunna återvända till verkligheten som den var innan mars 2020, men jag tror att allt vi lärt oss under 2020 kommer att sitta i länge, det kommer att ta tid innan man skakar hand och ger en kollega en kram, väldigt länge.