Mina reflektioner

En promenad i närområdet – Skogskyrkogården

with 4 comments

I sällskap med sonen och solen tog jag i dag en promenad i närområdet, det var ett underbart väder, sol och ingen blåst och det var väldigt svårt att ta till sig att det faktiskt är januari.

Som vanligt förlades en stor del av promenaden till Skogskyrkogården som förutom ett världsarv nästan är närområdets stadspark. Under promenaden kom jag och sonen att diskutera allt mellan himmel och jord, den kommande allsvenska säsongen, det kommande amerikanska presidentvalet, nazismen i Tyskland under 30-talet och arkitekturen på Skogskyrkogården. Ganska blandade ämnen om man säger så, under promenaden fyllde vi på med talgbollar vid Skogskyrkogårdens fågelmatning.

Bilden ovan är tagen från den sk Almhöjden, se bild på Almhöjden nedan. Jag har inte gått upp på Almhöjden sedan början av 90-talet, då bodde jag i en annan del av Stockholm, men kom att besöka Skogskyrkogården då och då.

Denna dag i början av 90-talet var jag på Skogskyrkogården av ett lite tråkigt skäl, en vän hade gått bort, i ett svagt ögonblick hade jag lovat honom att vara officiant på hans borgliga begravning, han var precis som jag inte medlem i Svenska kyrkan, han gav mig full frihet att utforma ceremonin efter eget huvud och det gjorde jag.

Då jag gillar att infinna mig i tid kom jag naturligtvis i god tid, alldeles för tidigt förstås, så jag satte mig en stund uppe på Almhöjden och samlade kraft inför det kommande uppdraget innan jag vandrade nerför Sju Brunnars stig bort mot Uppståndelsekappelet. Förrättningen gick bra, fick mycket tack från familj och övriga deltagare, något år senare var jag officiant på ytterligare en borgliga begravning, men därefter har jag sluppit ytterligare förfrågningar, men jag blev två erfarenheter rikare.

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag har bara varit där en gång, men det var en väldigt fin kyrkogård.

    Gillad av 1 person

    Tony

    25 januari, 2020 at 17:47

  2. Kanske blev det ett fint minne av stunden där uppe innan det blev dags för begravningsceremonin. Det är ett hedervärt uppdrag och jag har faktiskt också haft den rollen vid ett tillfälle. Även för min del gick det bra och det är ju skönt att man inte gör bort sig i ett sådant sammanhang.

    Gillad av 1 person

    ibod11 - Ingrid

    25 januari, 2020 at 18:42

    • Å framförallt måste man vara på plats i god tid, med marginal. Det var ett fint minne och jag är idag trygg med att jag kan genomföra vad som helst med detta i ryggen.

      Gillad av 1 person

      melkerlarsson

      25 januari, 2020 at 19:25


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: