Det sista inlägget

Efter att ha funderat ett tag så har jag slutligen bestämt mig för att detta får bli det sista inlägget på denna blogg, i alla fall för överskådlig tid. Skulle inspirationen återkomma så kan det ju hända att jag återigen skakar liv i bloggen, men för stunden känns detta tämligen avlägset, men vem vet, om några månader eller ett år kanske det känns annorlunda.

Framtiden är så att säga svår att sia om, backar man bandet tre år var det få som ens tänkte ordet pandemi, men så tog det några månader, sedan var pandemin på allas läppar. Samma sak om man backar bandet ett år, vem kunde då tänka sig ett fullskaligt krig i Europa och att Sverige skulle ansöka om medlemskap i NATO, inte så många, men idag är vi där.

Så varför inte på återseende?, antingen på denna adress, eller kanske på en helt ny blogg med ett annat upplägg, men tillsvidare blir det Instagram som gäller.

Jag kommer dock fortsatt följa de flesta av er, det är så underbart om läsa om allt från vardagsbestyr till speciella händelser i era liv. Många av er har följt i 12 – 13 år, så saknaden skulle vara enorm om jag slutade med det. Många av er har man till och med kommit betydligt närmare än människor jag umgås med i det verkliga livet.

/ Melker

Tyvärr blir det ingen mer grapefrukt för min del

Nu är det inte så att jag helt plötsligt tvärvänt och börjat avsky grapefrukt, särskilt inte den av mig mycket älskade röda Floridagrapen, det handlar snarare om ett beslut jag blivit tvungen att ta under galgen.

Sedan ett tag tillbaka äter jag kolesterolsänkande medicin och denna ska inte kombineras med grapefrukt eller ens grapefruktjuice, så tyvärr är denna saftiga delikatess ett avslutat kapitel för min del. Jag kommer framgent inte heller kunna äta frukter som är ett resultat av korsningar där grapefrukt är en beståndsdel, ex den helt underbara sweetien.

Det är bara att bita i det sura äpplet, men jag kommer under många år framöver kasta lystna blickar när jag passerar dessa delikatesser i butikerna, dock väl medveten om att detta numera är förbjuden frukt för min del.

Mycket snö kom det och mer blir det

Under natten och morgonen kom det mycket snö, det handlade inte om centimeter utan om decimeter, när jag väl kom ut på en promenad mötte jag otroligt många snögubbar, bara på innergården hemmavid såg jag fem – sex stycken snögubbar i olika storlekar.

Det var tämligen tunggått där det inte var snöröjt, så det blev ingen längre promenad idag, men ut kom jag i alla fall. I morgon lär det komma ytterligare snö och det verkar bli en blandning av regn och snö, den värsta tänkbara kombinationen och till nästa helg lär det mesta smält bort om man ska tro väderprognosen.

Skarpnäck i vinterskrud (i ymnigt snöfall, därav den något grumliga bilden)

Årets första snö

Idag föll årets första snö här i stan, i alla fall om man bortser från de snöflingor som hängt i luften under gårdagen.

Idag blev det en ommöblering av elektronik här hemma, min stereo flyttades, jo jag har fortfarande kvar en sådan. Dessutom flyttades min Soundbar in i köket, min son känner inte till begreppet stereo, på min tid var en stereo något man köpte efter sitt första sommarjobb, det var nog huvudmotivet till att sommarjobba för de flesta killar på 70-talet. Min son lyssnar överhuvudtaget inte på musik, han kollar Youtube och då har han hörlurar på sig.

Efter lunch pulsade jag i snön bort till den närbelägna Hemköpsbutiken, på hemvägen var det synnerligen tungt att dra den tunga dramaten genom blötsnön/kramsnön. När jag kom hem var katten synnerligen intresserad av snön som återfanns på dramatens hjul, han lekte en lång stund med ”snöbollarna” ute i hallen.

Min närvaro på bloggen har inte varit särdeles frekvent under de senaste veckorna, jag äter sedan ett tag tillbaka tre olika mediciner kopplade till mitt höga blodtryck och känner en ovilja mot att förvandla min blogg till en ren hälsoblogg. Men några inlägg kopplade till mitt höga blodtryck lär det bli även framgent då det har kommit att påverka mig och mitt liv rejält.

Jag bröt traditionen

Idag bröt jag en mångårig tradition, normalt besöker jag antingen Görvälns griftegård i Järfälla där min mamma vilar sedan 26 år tillbaka eller så besöker jag den näraliggande Skogskyrkogården och vandrar runt och besöker alla de fem begravningskapellen som håller öppet denna dag.

Allhelgonahelgen betydde tidigare ingenting för mig, en helg som passerade tämligen obemärkt, men efter att min mamma gick bort i cancer just på allhelgonadagen 1996 har den kommit att betyda mer för mig. Om man nu ändå ska dö så är väl allhelgonadagen den bästa dagen att gå bort på.

Idag har det dock regnat hela dagen, så jag höll mig inomhus hela dagen, förutom ett antal besök i grovsoprummet där jag dumpade än det ena än det andra, det blev med andra ord en rejäl utrensning här hemma. Högen med saker i hallen som skulle ner till grovsoprummet har växt från en liten hög till ett berg, så nu var det dags att ta tag i detta naturfenomen, efter några vändor till grovsoprummet är berget i hallen försvunnet.

En halvdag

Idag var det halvdag på jobbet, jag satt dock och jobbade igår kväll så idag kunde jag ta sovmorgon och därefter en promenad i närområdet.

Under dagens promenad passerade jag Skogskyrkogården, där var det liv och rörelse, framförallt var det bilar som rörde sig på Skogskyrkogården något jag inte är van vid. Under morgondagen är all privat biltrafik förbjuden på Skogskyrkogården så det var nog många som passade på att besöka Skogskyrkogården idag.

Under Allhelgonadagen brukar jag normalt besöka Skogskyrkogården och besöka de fem begravningskapellen som håller öppet under Allhelgonadagen, men jag får se hur det blir i morgon då SMHI utlovat regn under en stor del av dagen. Om inte finns det gott om saker att fixa här hemma, högen med grovsopor i hallen har växt från en hög till ett berg, så det finns onekligen en del att göra hemmavid.

Något man bara trampar på

Jag tror att alla och envar när man strövat runt i en svensk stad eller tätort i alla fall trampat på ett gatubrunnslock med ett karaktäristiskt ”A” eller/och med texten ”Alvesta” vid några tillfällen, det betyder ju inte att man observerat eller tänkt närmare på detta gatubrunnslock eller gatugods som det allmänt kallas.

När jag ser gatubrunnslock eller gatugods märkta med ett ”A” eller ”Alvesta” brukar jag då och då att komma att tänka på min farbror som tillbringade hela sitt arbetsliv på Alvesta gjuteri, har han gjutit det brunnslock jag nyss passerade? Kanske inte, men jag har förmodligen passerat eller trampat på många av de brunnslock han har varit upphovsman till.

Min farbror är fortfarande i livet, 88 år gammal, men Alvesta gjuteri är sedan bortåt 20 år nedlagt, men deras produkter kommer jag nog se under resten av mitt liv när jag rör mig runt i våra svenska städer. Gatugods är tämligen slittåligt.

För första gången i mitt liv äger jag en våg

För första gången i mitt liv äger jag numera en våg och den gav mig positiva besked direkt, jag väger inte +80 som jag trodde utan 75,5 kg, en glad överraskning i och med att jag satsat ganska hårt under två månader på att gå ned i vikt.

Nu handlar ju detta med vikt inte om en utseendefråga, en snart 60-årig gubbe ser ut som en gubbe gör, det handlar mer om att äta rätt, mindre fett och salt för att få ordning på blodtrycket och mina höga kolesterolvärden, samt förhoppningsvis även sänka den alltför höga pulsen.

I helgen klickade jag hem en våg och en massa annat från Kjell & Company och idag kom grejerna och vågen gav mig som sagt direkt positiva besked.

Jag har slutat att cykla

Under de senaste åren har jag haft vissa balansproblem, vad det berodde på hade jag ingen aning om, men nu har jag fått förklaringen, det höga blodtrycket.

Sedan våren 2020 har jag känt av problem med balansen, jag trodde då att detta var en konsekvens av Covid-19 som jag hade under mars 2020. Just balansproblem var något som pekades ut som ett post-covid symptom, men nu vet jag bättre.

Jag stod vid den tidpunkten i begrepp att skaffa mig en ny cykel, men sköt upp detta på grund av balansproblemen. Under sommaren och hösten i år drabbades jag av flera fall, i princip svimmade jag och föll pladask ner på golvet/marken, jag bröt inget men det blev rejäla blåmärken. Så nu har jag bestämt mig, detta med att cykla är ett passerat kapitel för min del, jag skulle efter de balansproblem jag upplevt inte våga sätta mig på en cykel igen. Även om balansproblemen mer eller mindre försvunnit så finns dom kvar i mitt minne och det är tillräckligt avskräckande för min del.

En promenad under en klarblå himmel

Många av mina kollegor på jobbet suckar och stönar över detta med övergången mellan sommartid och vintertid, eller svensk normaltid som det egentligen heter. Man blir ”inte människa på en vecka” anser en del, men jag förstår inte problemet, det är ju inte en värre sak än en flygresa till London eller en kryssning till Helsingfors, det handlar ju bara om en timme.

Idag höll jag mig i närområdet, ville hinna hem och se upplösningen av allsvenskan, även om det återstår en omgång så säkrade i dag BK Häcken från Hisingen i Göteborg guldet. Även om jag håller på Hammarby så lyfter jag på hatten för BK Häcken, dom var mycket värdiga vinnare av guldet, dessutom kul att en så välskött förening får lyfta pokalen.